.

Nattinnebandy med Högskolan Väst, jag kom i säng vid tre tiden efter en sjuk rolig kväll.
Vi var utklädda till bovar och var helt klart det snyggaste laget och även näst bäst. Ett lag kom till finalen men där gick det inte som planerat, en lite förlust bara ;)
Jag hade en jäkla träningsvärk i magen dagen efter, har en helt underbar klass. Vi skrattade konstant hela kväll och var allmänt bra på innebandy.

Otroligt snygga var vi, som vanligt helt enkelt.

Då har jag besvisat för mig själv att jag inte kan ha tusen bollar i luften hela tiden. Ibland tappar jag en boll och då sker det en mindre olycka. Detta är en ännu en händelse som jag måste komma ihåg...gör en sak i taget och inte allt på en gång.

Ännu en gång hade fröken ur sprungit ifrån mig, jag förstår fortfarande inte hur tiden kan susa förbi så fort...Jag hade precis bestämt att jag skulle bli upphämtad av en vän för att åka ner till stan och ta en lörsdagsfika. Jag kommer då på en massa saker som måste göras innan fikat kan bli av. Jag kastar mig in i duschen och hinner nätt och jämt slänga ifrån mig mobilen innan jag slår på vattnet. Jag är dock lika snabbt färdig duschad och hoppar ut för att ta ett ny samtal. Under samtalet får jag på mig mina kläder, borstar håret, blåser håret och än så länge är min hjärna intakt. Det är nu det händer, min hjärna vägrar ta hand om mig längre, den säger totalt stopp. Det är mening att jag ska ta bort min mascara och såklart tänker jag ta bort den med ögon removern men vad gör jag eller rättare sagt vad gör min hjärna. Jag kan nämligen inte på fullast allvar fortfarande tro att det är jag som göra detta.
Istället för att ta removern så tar jag aciton, ACITON! Jag lägger upp aciton på en padd och sätter mot ögat i förhopping om att min mascara ska försvinna. Den smärtan är speciell och obeskrivlig, jag blir rädd för mig själv. Vad kan hända nästa gång min hjärna vägrar att fungera? Usch jag vill inte veta. 
Jag ska nu i framtiden göra en sak i taget, helt klart och inget annat!

Det var allt för denna gången!