Cykling
Dra åt helvete! Är en bra beskrivning på ett cykelpass med tre starka killar, det går inte att beskriva på något annat sätt. En runda som började från centrum, lextorp, sjuntorp, gärdhem och slutligen cetrum av Trollhättan igen. 37 km cyklade vi på ynka 1,23 h. Det var inte så konstigt att mina lår brann och pirrade, det gick så jävla fort. Jag har aldrig tränat med killar på detta sättet, på gymmet är det en helt annan sak. Det är bara att plocka bort lite vikter så kör jag mitt tempo sedan men inte med cykling. Jag var tvungen att hänga på, jag vill inte förstöra deras träning medans jag kämpade för livet för att orkar upp för alla JÄVLA backar. Under rudan hann jag skilja med ett antal gånger med cykeln, jag var arg, trött och snorig. Det var ingen glad Madelen som satt på cykeln just då. Jag måste ta mig en stor funderar ang vätternrundan, det är ju helt jävla galet att jag ska cykla 30 mil när jag är helt död efter nästan 4 mil.
Idag ska min starkas kropp få vila, vila med kanelbullar och mycket mat. Måste försöka fylla igen de 5 tappade kg som har blivit pga alldels för mycket träning och alldels för lite mat. Jag är nöjd med min vikt men inser att för att orka behöver jag äta och jag behöver äta mycket mer än vad jag gör.
Nu kanelbullar.
Ett nytt fokus..
Jag har kommit till en ny fas med min träning just nu, nu handlar det inte längre om att gå ner i vikt eller att bränna lite mer..det är skönt att hitta nytt fokus, att hela tiden se till att mina muskler blir starkare och segare..
Nu inför triathlontävlingen och vätternrudan letar jag efter att höja min mjölksyretröskel. Att se till att den kommer senare in i träningspasset. Under mina löprundor har jag koll på när den kommer och jag försöker hela tiden pressa bort den genom att trycka ner mer syre i musklerna. Större och djupare andetag, ner i muskel och låt muskeln arbeta vidare. Sedan från ingenstans säger det PANG, där kom den som en blixt från klar himmel. Arg som ett bi kan jag inte sluta, jag kan inte börja gå, jag får inte börja gå, jag måste jobba bort mjölksyran för den måste bort. Jag börjar få fokus på när det kommer och hur jag känner att den är på väg, vilket är gott att jag har löpningen under kontroll. När det gäller cyklingen har jag ingen som helst koll på när syran närmar sig, ingen aning..när jag sitter på cykeln och cyklar ut mot hjärutm, vägen gå upp och ner, jag har koll, jag har tempot uppe och susar fram. Efter en timme av flyt är det dags att vända och kämpa hem, det är där jag tror att syran börjar smyga sig på...Huvud börjar också ta stryk, tankar så som "skulle detta vara vätternrudan har du inte ens cyklat en femtedel, hur ska jag orkar". Hur ska min muskeler hålla? Hur ska jag överleva den tävlingen? Hur? Kan det vara så att just nu i min träning är det mitt huvud som är min mjölksyra, är det så att den säger stopp först...återstår att kolla på söndag då nästa tur måste ske, nästa gång det är dags att förändra syratröskeln. Lite längre, lite snabbare, lite bättre och lite svettigare..
Klirrat
Båda tentorna avklarade. Känns bra, fruktansvärt bra.
Nu ska jag bara bita tag i matten, just nu är det galen matten. Även kallad Flerdims matte, galet svårt.
Träningen forsätter att pinna på bra, kondisen är långt i från framme men på go väg.
Träningen har börjat.
Då har jag klarat av första träningspasset inför Vätternrundan, det blev ett pass löpning på 5 km. Mitt första delmål för att kunna genomför denna idiotiska tävlingen är att ha en sjudundrande kondition. Med detta menar jag att jag ska kunna springa 15 km på lätta steg med en bra tid...
Första passet kändes bra, knänan höll men hade lite lätta domningar i tre tår på höger fot..Det var nog dock bara nybörjar ont. Idag blir det gym och cardio på gymmet med Kristin..
NICE!
Sommar på bästkusten!
Augusti och sommar känns inte ens i närheten av slut..det är långt kvar till skolan börjar och dagarna är fyllda av underbara människor och mycket äventyr. Min sommar har till stor del tillbringats på kusten vilket har resulterat i att min kropp har fått en ny solkyst färg.
Allt känns underbart och det mesta är underbart även om värdet sviker ibland, alltid nya upptåg på gång.
Love!
Det stavas semester..
Sista dagen innan semestern kickar in, otroligt skönt. Dagarna på semestern ska spenderas på kusten för att fånga in solens solstrålarna på bästa möjliga sätt.
Om det mot förmodan kommer några regniga dagar ska jag hoppa in på Volvo igen för att hjälpa till lite, en bra deal mellan v.30-32 att bara jobba när det är dåligt väder och när jag är hemma i Trollhättan. Funkar fint.
Nu står väskan färdig packad för att direkt efter jobbet kunna bege mig till min man ute på kusten :)
Love!
Tillbaka på Volvo Aero
Då var jag tillbaka på Volvo Aero för 5 veckors sommarjobb, ett bra sätt att tjäna in lite extra slantar inför sista terminen i skolan.
Sedan jag skrev här senast har jag gjort en hel del, jag har hunnit med en resa till Rom i november med familjen och en resa till Paris i Mars med tjejerna i klassen. Helt underbart!
Jag har även tagit mig igenom min sista Co-op period på Componenta Främmestad där jag jobbade som produktionstekniker och Sale Support Assistant. En period på 20 veckor som har gett mig stor erfarenhet i vad jag egentligen läser till, vilket har hjälpt mig staka ut min framtida yrkesväg.
Känns gött att veta lite mer om vad jag vill göra sen, sen när jag har blivit stor och smart.
Praktik
Nytt jobb, nytt företag och nytt kontor.
Nu mera jobbar jag med kundorder, kundkontakt och ordning&reda.
Ser till att order stämmer mot offert, givande och utvecklande.
Det går bra nu, pusselbitarna börjar falla på plats.
Fruktansvärt bra <3
Praktik
Nytt jobb, nytt företag och nytt kontor.
Nu mera jobbar jag med kundorder, kundkontakt och ordning&reda.
Ser till att order stämmer mot offert, givande och utvecklande.
Det går bra nu, pusselbitarna börjar falla på plats.
Fruktansvärt bra <3
Besiktning!?
Sådär nu är besiktningen bokad, jag ska checka in mig själv på besiktning på vårdcentralen. Laga mina axlar, TACK PÅ FÖRHAND!
<3
Regn mot mitt fönster..
Det regnar för fullt mot mitt fönster, alla mina värmeljus är tända och jag trivs alldels förträffligt bra i min lägenhet. Jag trivs alldeles förträffligt bra just för tillfället, min ständiga orolighet börjar försvinna. Jag är nöjd, jag behöver inte tänka på allt nu. Jag tar en tanke i taget, bara en och när den är färdig tänkt så tar jag nästa. Inga mer sovtabletter, nu ska jag somna själv, nu ska jag klara mig själv..fast jag sparar allt tabletterna för säkerhetsskull..
Fast..nu när jag tänker..Vem har jag hjälpt mig? Vem har frågat hur jag mår? Vem har sett att jag har konsumerat alldeles för mycket täckstift för att dölja mina svarta sömnlösa spår? Nu när jag tänker efter, 6 månader på dagen. Jag kan räkna på mina tio fingrar hur många gånger jag har fått frågorna..Har jag missat frågorna? Stänger jag ute alla frågorna eller hör jag bara väldigt dåligt?
Nu hör jag regnet mot mitt fönster igen, jag mår bra. Förträffligt är ordet, ett väldigt bra ord.
Kärlek till alla<3
Tom? Hel? Halv?
Jag kännde efter för en sekund och då vart det tomt, huvudet var tomt. Helt tomt. Fanns inte en tanke. Undebart.
.
En sekund blev till två och två är på tok för mycket. Huvudet var fullt. Helt fult. Fan.
.
Sen när jag inte känner efter alls så känns det bra, jag går runt med en varm känsla i kroppen. Konstigt. Jag vet dock vart den varma känslan kommer ifrån. Familj och vänner.
.
När jag inser att jag har en varm känsla i kroppen mår jag dåligt. Äcklad. Hur kan jag vara glad? Hur kan jag må bra? En tår faller. Dock faller färre tårar för varje gång och tillfällena blir mer ovanliga. Lättnad.
.
Hjärnan börjar arbeta och analysera. Placerar om alla tankar och jag är åter på rätt spår. Lycka.
.
Äntligen.
Svart!
Allt är svart! Visst finns det ljuspunkter men när hjärnan stänger ute allt annat så är det bara svart. Sorgen kommer fram och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag vet inte om jag förstår och inser, jag förstår men jag vill inte förstå.
Min vardag består av att hålla hjärnan sysselsatt men det går inte nu, nu är det svart svart svart och en liten bit av ilska finns i mig.
Hur kan livet vara så orättvist? Hur? Var i krykan på tacksägelse och prästen pratade om hur livet kan vara orättvist men att Gud ändå är god. Ha? Vad dillade han om? Hade han glömt Japan, Hitler och Cancer? Desto mer jag tänker och gråter om vartannat så blir jag förbannad! Jag blir arg på mig själv...
Här är jag en 22 årig tjej, är lycklig lottad att ha en underbar familj, fantastiska vänner, jag kan även gå, se, höra, lukta, smaka och känna.
Jag har allt som är värt att ha och ändå gnäller jag. Gnäller över några extra kilon här och där, en dålig hårdag, inga fina kläder, nervös inför tentor ovs.
Efter att ilskan har svalnat kommer tomheten och sorgen har tar över igen och insikten börjar komma tillbaka.
Den onda cirkeln har börjat snurra och den snurrar fortare och fortare, när stannar det? När slutar den snurra?
Sorgen har checkat in på Kungsgatan 3, kommer den någonsin att checka ut?
Kjell Samuelsson, alltid <3
Thailand!
Då mina damer och herrar är det dags att säga hej då till Madelen/Madde/Bark/Barken/Bambi/Smulan/Barkelen (eller vad ni vill kalla mig) för två veckor!
Nu har nedräkningen börjat på riktigt och det är mindre än 24 h kvar tills vi sätter oss i bilen till Landvetter.
Grymt!Bygg många snögubbar åt mig och spara i frysen tills jag kommer hem.
Love Madelen!
Glad alla hjärtansdag!
Till alla mina fina vänner&familj<3
Idag har jag kommit på att det ingen bra idé att spenadera dagen hemma under alla hjärtansdag med en massa choklad hemma. Det resulterar i att choklad försvinner, hoppsan!
Snart draaaaaaaaaaaaaar vi! WOHO!
